Smekmånad i Skottland: slott, höglandet och Isle of Skye

Skottland har inget badväder att vänta på, så välj tid efter ljus, sol och folkmängd. Maj och juni är många gånger de vackraste månaderna. Enligt Met Office klimatnormaler är maj den soligaste månaden både i Edinburgh och på Skye, med omkring 195 soltimmar, och kvällarna är långa. Mitt på dagen är det omkring 15 grader i Edinburgh i maj och drygt 19 grader i juli och augusti. På Skye är det några grader svalare, omkring 17 grader i juli.

Västkusten och öarna är betydligt blötare än Edinburgh. Vid Portree på Skye faller ungefär dubbelt så mycket regn i oktober som i maj och juni, och året runt faller där mer än dubbelt så mycket som i Edinburgh. Ta alltid med regnjacka och lager på lager, och planera in en inomhusdag med whisky eller slott.

Sommarens baksida heter knott, de små svidande mygg som skotarna kallar midges. Enligt VisitScotland är de aktiva från maj till oktober, flest mitt i sommaren, och värst i gryning och skymning när det är stilla och fuktigt, särskilt i västra höglandet och på öarna. Myggmedel och ett myggnät att dra över huvudet hjälper. Vill ni undvika både knotten och trängseln rekommenderar VisitScotland april till juni eller september och oktober, när höstfärgerna lyser i dalarna.

Edinburgh är en av Europas vackraste huvudstäder och en romantisk start på resan. Gamla stan, Old Town, följer en ås från borgen på sin klippa ner till slottet Holyroodhouse, med smala gränder, closes, som leder ut från huvudgatan. Nedanför ligger New Town, byggd mellan 1767 och 1890 med eleganta georgianska gator och parker. Tillsammans är de världsarv sedan 1995.

Uppe i Edinburgh Castle ser ni Skottlands kronjuveler, Honours of Scotland, och utsikten mot Firth of Forth. Varje dag utom söndagar och juldagen avfyras One o'Clock Gun från borgen. Gå sedan ner längs Royal Mile och ta er tid i gränderna. Till solnedgången promenerar ni upp på Calton Hill, där ni har hela stadssilhuetten med borgen framför er.

Reser ni i augusti är det festival. Edinburgh Festival Fringe pågår i tre veckor varje augusti, med teater, komik och musik i hela stan. Det är en härlig stämning men också stadens mest välbokade tid, så boka boendet tidigt eller kom en annan månad om ni vill ha lugn.

Vägen norrut över hedarna på Rannoch Moor slutar i en dal som får de flesta att stanna bilen. Vid infarten till Glencoe reser sig det pyramidformade berget Buachaille Etive Mòr, den store herden, och längre in i dalen tornar de tre bergsryggarna Three Sisters upp sig. National Trust for Scotland har tagit hand om dalen sedan 1935.

Glencoe är vacker men har en mörk historia. Den 13 februari 1692 dödades 38 män, kvinnor och barn ur klanen MacDonald av regeringssoldater som de tagit emot som gäster. I besökscentret får ni hela berättelsen och kan se ett återuppbyggt torvhus från 1600-talet. En vandring går upp till Hidden Valley, dit klanen sägs ha gömt stulen boskap.

Kör också in i sidodalen Glen Etive, där kronhjortarna ofta står vid vägen och där scener i James Bond-filmen Skyfall spelades in. Vill ni bestiga bergen behöver ni vana, rätt utrustning och koll på vädret, för här är terrängen på riktigt.

Loch Ness är mer än ett monster. Den långa, mörka sjön innehåller mer vatten än alla sjöar i England och Wales tillsammans, enligt den skotska naturvårdsmyndigheten NatureScot. Ytan är ofta blank och mörk, och dimman som drar fram över vattnet gör det lätt att förstå hur legenden om Nessie uppstod.

Det bästa stoppet är ruinen Urquhart Castle vid Drumnadrochit, på en klippudde ut i sjön. Borgen har mer än tusen års historia och var en gång en av Skottlands största. Klättra upp i Grant Tower för utsikten längs sjön åt båda hållen och titta på den fullstora belägringsslungan. Kom gärna tidigt eller sent på dagen, när bussarna har åkt.

Inverness, höglandets huvudstad, ligger nära Loch Ness och är en bra bas för både Loch Ness, Cairngorms och North Coast 500.

Mellan Inverness och Edinburgh ligger Cairngorms, Storbritanniens största nationalpark. Den täcker 4 528 kvadratkilometer, omkring sex procent av Skottlands yta, och här lever en fjärdedel av landets sällsynta och hotade arter. Det är ett mjukare höglandslandskap än i väst, med uråldrig tallskog, ljung, stilla sjöar och höga, rundade fjäll.

Här passar det att sakta ner. Gå runt en skogssjö som Loch an Eilein i Rothiemurchusskogen, hyr cyklar eller bo i en stuga eller ett lantligt hotell med brasa. Härifrån är det inte långt till whiskydestillerierna i Speyside.

Skye är den ö de flesta drömmer om när de tänker på Skottland. På halvön Trotternish norr om huvudorten Portree står den ensamma klippnålen Old Man of Storr, havet slår mot klipporna vid Kilt Rock och vattenfallet Mealt Falls, och vid Quiraing slingrar sig vägen genom ett landskap av gröna kullar och branta klippor. I sydväst ligger Fairy Pools, kristallklara bassänger och vattenfall nedanför bergen Cuillin, omkring 2,4 kilometer från parkeringen.

Skye är också en ö för mat. Här finns färsk skaldjur från hamnarna, restaurangen Loch Bay med en stjärna i Michelinguiden och den kända The Three Chimneys på halvön Duirinish. Besök gärna Dunvegan Castle, där klanen MacLeod har haft sitt säte i mer än 800 år, och se solnedgången vid Neist Point längst ut i väst. VisitScotland rekommenderar minst tre till fem dagar på ön.

På vägen till Skye passerar ni Eilean Donan, kanske Skottlands mest fotograferade slott. Det ligger på en liten ö vid Dornie och nås över en stenbro. Den första borgen byggdes tidigt på 1200-talet, sköts sönder 1719 och låg i ruiner i nästan 200 år innan den byggdes upp igen mellan 1911 och 1932. Strax efter Eilean Donan tar Skye Bridge er över till ön. Ni kan också ta färjan från Mallaig till Armadale, som tar 45 minuter.

Längst ut i Atlanten ligger Yttre Hebriderna, och på ön Harris finns stränder som ser ut att höra hemma i Karibien. Luskentyre är den mest kända: en väldig bukt med vit sand, höga sanddyner och vatten som skiftar i turkos när solen tittar fram, med Nord-Harris berg som fond. Vid lågvatten blir viken ett landskap av sandbankar och kanaler. Vattnet är kallt, men en promenad här en sen vårkväll glömmer ni inte.

Hit tar ni er med CalMacs färja från Uig på Skye till Tarbert, huvudorten på Harris, en överfart på en timme och 40 minuter. Den går året runt, med en eller två avgångar om dagen. Från Ullapool på fastlandet går färjan två gånger om dagen till Stornoway på Lewis och tar två timmar och 40 minuter. Förboka platsen för bilen, vilket CalMac starkt rekommenderar.

I Tarbert kan ni köpa Harris tweed direkt från öns butiker. Ge er gärna två eller tre nätter, så att ni hinner vänta in det rätta ljuset på stränderna.

Enligt Scotch Whisky Association finns fem whiskyregioner: Speyside, Highland, Lowland, Campbeltown och Islay. Speyside, i dalarna kring floden Spey, har tätast mellan destillerierna av alla whiskyregioner i världen. Whiskyn här är ofta fruktig, med toner av äpple, päron och honung, och lagras ofta på sherryfat. Hyr en bil eller en chaufför för en dag och besök två eller tre destillerier, med en promenad längs floden emellan.

Islay i söder är motsatsen, en ö känd för rökiga whiskyer av torv. På sydkusten ligger grannarna Laphroaig, Lagavulin och Ardbeg, och vid Loch Indaal ligger Bowmore, öns äldsta destilleri i drift. Färjan från Kennacraig på fastlandet tar omkring två timmar till Port Askaig eller Port Ellen och går året runt.

Ni behöver inte vara whiskykännare för att njuta av en provning vid havet. Även Skye har sitt destilleri, Talisker, nära Fairy Pools.

West Highland Line räknas till världens vackraste järnvägar. Från Glasgow Queen Street går tåget längs Loch Lomond och ut över de öde hedarna på Rannoch Moor till Fort William på omkring fyra timmar. På vägen passerar ni Corrour, Storbritanniens högst belägna station på stambanan, dit det inte går någon allmän väg. Fortsätter ni ända till Mallaig vid havet tar resan från Glasgow omkring fem och en halv timme.

Den mest kända sträckan är den mellan Fort William och Mallaig, där tåget rullar över Glenfinnanviadukten, 21 betongvalv i en båge över dalen vid Loch Shiel. Under sommarsäsongen går ångtåget The Jacobite här, tur och retur från Fort William, med en och en halv timme i fiskehamnen Mallaig innan det vänder. Vid Glenfinnan står monumentet över Bonnie Prince Charlie, som 1745 reste sin fana här och startade det sista jakobitupproret.

Platserna på The Jacobite tar slut tidigt, så boka i god tid. Får ni ingen plats går ScotRails vanliga tåg samma sträcka upp till fyra gånger om dagen, på omkring en timme och 25 minuter, över samma viadukt. Vill ni hellre komma sovande kör nattåget Caledonian Sleeper från London till bland annat Fort William, Inverness och Edinburgh.

North Coast 500 kallas Skottlands svar på Route 66. Rundan är 516 miles, drygt 80 mil, och börjar och slutar i Inverness. Den tar er över bergspasset Bealach na Bà med hårnålskurvor ner till Applecross, förbi bergen i Torridon och fiskeläget Ullapool, till grottan Smoo Cave vid Durness och ända upp till John o' Groats längst i nordost.

Längs vägen ligger slottsruinen Ardvreck vid Loch Assynt, vita stränder som Balnakeil och klippstaplarna vid Duncansby Head. Enligt VisitScotland tar rundan 11–13 timmar att köra utan stopp, men de flesta lägger fem till sju dagar på den, och det är precis rätt takt för en smekmånad.

Tänk på att det är vänstertrafik och att stora delar av vägen är smal och enkelspårig. Där svänger ni in på mötesplatserna, passing places, för att släppa fram mötande bilar eller någon som vill köra om. Kör lugnt och planera korta dagsetapper.

Skottland ligger så långt norrut att ni kan se norrsken, särskilt på vintern. Enligt VisitScotland är chansen störst från oktober till mars, oftast mellan nio på kvällen och två på natten, när himlen är mörk, klar och kall. Ni kan följa varningarna från AuroraWatch UK för att veta när solaktiviteten är hög.

Längst i norr är chansen bäst. På Shetland, som ligger närmast polcirkeln, kallar invånarna norrskenet för Mirrie Dancers. Orkney, Lewis och Harris har mörka himlar och fria horisonter, och på fastlandet kan ni köra till Dunnet Head och Duncansby Head i Caithness längs North Coast 500. Norrsken går aldrig att garantera, men en höst- eller vintervecka med brasor, mörka kvällar och stjärnhimmel är vacker ändå.

Ingenstans är det lättare att bo som i en saga. Flera av Skottlands slott och herrgårdar är i dag hotell, med tornrum, öppna spisar, biblioteksbarer och trädgårdar ner mot en sjö. Inverlochy Castle, omkring fem kilometer från Fort William, är ett slott från 1800-talet mellan berg och sjö. Kombinera gärna ett par nätter i ett slott med enklare boende resten av resan.

På öarna och längs North Coast 500 finns små hotell, bed and breakfast och stugor med utsikt över havet. National Trust for Scotland hyr också ut semesterboende i historiska byggnader. Boendet på Skye och Harris tar slut tidigt på sommaren, så boka det först och bygg rutten efter det.

En vecka: flyg till Edinburgh och stanna två nätter. Hyr bil och kör norrut genom Glencoe till Fort William, och ta Jacobite-tåget eller ScotRails tåg till Mallaig. Ta färjan till Skye och bo tre nätter på ön. Kör tillbaka över Skye Bridge, stanna vid Eilean Donan och avsluta vid Loch Ness och i Inverness, där ni lämnar bilen.

Tio dagar: lägg till två nätter på Harris med färjan från Uig, och kör sedan vidare norrut längs North Coast 500 från Ullapool, eller tillbaka via Cairngorms och Speyside mot Edinburgh. Vill ni hellre ha whisky och öar kan ni byta Harris mot Islay.

Skottland kan bli så dyrt eller billigt som ni vill. Det som kostar mest är boendet på sommaren, särskilt i Edinburgh under festivalen i augusti och på Skye, där VisitScotland råder er att boka tidigt. Hyrbil, färjor och tågbiljetter är de andra stora posterna.

Lägg pengarna på det ni minns: ett par nätter på ett slottshotell, en middag med skaldjur vid hamnen och en whiskyprovning. Spara på luncherna, som gärna kan vara en picknick vid en sjö, och res i maj, juni eller september, när det är lättare att hitta lediga rum.

Boka färjor för bilen, Jacobite-tåget och de populäraste hotellen i god tid inför sommaren. Valutan är brittiska pund, och kort fungerar nästan överallt.

Edinburgh är porten till Skottland från Sverige. Från Arlanda flyger Norwegian och SAS direkt till Edinburgh enligt Transportstyrelsens trafikprogram, och flygtiden är omkring två timmar och tio minuter. Norwegian flyger linjen året runt. Från Landvetter flyger Ryanair direkt till Edinburgh under sommarsäsongen på knappt två timmar.

Från Kastrup flyger både Ryanair och Norwegian direkt till Edinburgh året runt, på omkring en timme och 45 minuter. Till Glasgow och Aberdeen finns inga direktlinjer från Sverige i Transportstyrelsens trafikprogram, men från Edinburgh tar ni er lätt vidare med tåg eller hyrbil. Linjer och veckodagar ändras mellan säsongerna, så kontrollera tidtabellen när ni bokar.

Skottland ligger en timme efter svensk tid året runt, eftersom klockan ställs om samma helger som hemma.

Sedan Storbritannien lämnade EU gäller andra regler än inom Norden och Schengen. Ni behöver ett giltigt pass som gäller hela resan, eftersom det nationella id-kortet inte godkänns. Sedan våren 2025 behöver svenska medborgare dessutom ett elektroniskt inresetillstånd, ETA, som ni söker i förväg.

Enligt den brittiska regeringen kostar en ETA 20 pund, och var och en av er behöver en egen. Ni får oftast beskedet inom en dag, men det kan ta upp till tre arbetsdagar, så sök i god tid. Tillståndet gäller i två år eller tills passet går ut och räcker för besök på upp till sex månader. Ansök direkt via gov.uk, eftersom andra webbplatser kan ta mer betalt.

EU-kortet från Försäkringskassan gäller även i Storbritannien vid akut vård, men ta också med en reseförsäkring. Skottland är ett välkomnande resmål för samkönade par, och sedan slutet av 2014 kan par av samma kön gifta sig här.

Honeymooners VIP Concierge planerar bröllopsresor med budget från 100 000 kr, till exempel några nätter på ett slottshotell i höglandet, en rutt över Skye till stränderna på Harris och en plats på Jacobite-tåget över Glenfinnanviadukten.